Tachyoner
Föreställningen om partiklar som kan färdas snabbare än ljuset tog fart i början på detta århundrade av professor Arnold Sommerfield i München. Det var dock en annan man, vid namn Gerald Feinberg, som namngav partiklarna tachyoner efter grekiskans tachys, som betyder snabb. Tachyoner är fortfarande enbart teoretiska partiklar, vilkas existens inte har kunnats fastställas. Man tänker sig dock att alla tachyoner rör sig fortare än ljuset. När de förlorar energi kommer de att öka hastigheten och när de upptar energi kommer de att sakta ner, med ljusets hastighet som undre gräns. Om tachyonerna fanns, skulle de vara väldigt svåra att påvisa, främst på grund av att de skulle bryta mot tidsordningen. Med andra ord skulle olika personer på olika platser se en tachyon göra två olika saker. Exempelvis skulle en av iakttagarna se en tachyon komma ut ur ett gevär, medan den andra personen skulle anse att tachyoner rörde sig in i geväret istället.

Som vi sett tidigare kan ingen partikel accelerera över ljushastigheten, men hur kan då tachyonerna skapas? Enligt kvant teorin är det möjligt genom partikel kollisioner. När två partiklar kolliderar överförs deras kinetiska energi till en ny partikel. I teorin kan därför alla slags partiklar skapas genom en rad bestämda seriekrockar. För att skapa en tachyon behöver man bara koncentrera tillräckligt med energi på en bestämd plats och tid, och kanske uppstår då en partikel som rör sig fortare än ljuset.

Forskare har försökt att upptäcka tachyoner, som möjligtvis kan skapas av kosmiska strålar, som kolliderar i atmosfären. Kosmisk strålning är partiklar med ett högt energi innehåll som ständigt bombarderar jorden. De träffar den övre atmosfären med ljusets hastighet. Där reagerar de med andra partiklar och skapar en ny grupp partiklar som rör sig med en något lägre hastighet än ljusets. Dessa nya partiklar reagerar ytterligare en gång med andra partiklar, och de nyskapade partiklarna "regnar" ner mot jorden. 1973 lyckades Roger Clay och Philip Crough i Australien identifiera en partikel som rörde sig fortare än ljuset. Tyvär har detta experiment aldrig lyckats upprepas.
(http://lal.cs.byn.edu/ketav/issue_3.2/lumin.html).

Partiklar är enligt kvantmekaniken fluktuationer i vacuum. En tachyon definieras av att den har en imaginär massa, men energin blir ändå reell ty man räknar med massan i kvadrat som blir reellt. vilket betyder att den har en hastighet större än ljusets.
En ny teori är att allt är masslöst. Om man sedan introducerar en tachyon i teorin, och definierar om vacuum till en ny lägsta energi, så medför det att alla partiklar får en massa, så även tachyonen. Detta medför dock att tachyonen i det omdefinierade systemet inte kan färdas fortare än ljuset. Problemet som kvarstår för att styrka teorin är att detektera denna tachyon.